Spännande berättelser

Hypnos med mersmak

För några år sedan fick jag chansen att testa hypnos. Min kompis Marianne höll på att utbilda sig till hypnosterapeut och behövde någon att träna på. Nyfiken som jag är sa jag naturligtvis ja utan att blinka.

Ett par dagar senare var det dags. Jag fick sätta mig bekvämt och Marianne började ge mig instruktioner. Hennes röst är mörk och mjuk som sammet. Det tog inte många minuter innan jag var djupt avslappnad men ändå fullt medveten. Helt oväntat fick jag en förnimmelse av att expandera. Det var som om jag förvandlades till ett gasmoln som bara växte och växte. Till slut kändes det som om jag kunde hålla hela solsystemet i ena handen. Känslan var helt underbar. Friden tog nästan andan ur mig. Jag var hel. Jag var allt och inget. Mitt i denna fantastiska upplevelse hörde jag Mariannes röst börja räkna hem mig. ”Nej!” skrek jag inombords. ”Jag vill vara kvar här!” Faktum är att tiden inte fanns där jag var. När jag kom tillbaks till soffan i mitt vardagsrum trodde jag att det gått ungefär tio minuter sedan vi började. Jag klagade på att Marianne varit för snabb och ryckt mig ur den härliga känslan för tidigt. Då förklarade hon att det gått en timme. Jag trodde inte på henne förrän jag kollade på klockan själv.

Upplevelsen fanns med mig länge.Känslan av harmoni och enhet med allt var otroligt stark. Om man kunde köpa den för pengar skulle jag slå till direkt. Oavsett pris. Men en del saker kan man inte köpa. Det bästa i livet är gratis. Men ibland svårfångat.

Tack för den underbara resan Marianne! Må många besökare upptäcka din fantastiska talang via ditt företag KBT Bergslagen 🙂

Läs mer...

Ett allvarligt snack med katterna

När vi bodde i lägenhet ett par år var Patric och jag oroliga att våra kattvänner Cosmo och Nova saknade friheten. På grund av olika omständigheter fick de inte vara ute under den perioden. Därför bokade jag tid med en djurkommunikatör.

Jag vet att det finns många som är skeptiska till djurpratare, men jag blev enormt imponerad av Maddes (Happy Animal) träffsäkerhet. Hon berättade att katterna mådde bra så länge de fick vara med oss. Jag frågade varför Cosmo alltid tuggar på min mobilladdarsladd. Hon förmedlade att han blivit skrämd av telefonen när han var kattunge, därför gillade han inte den. Vi bad Madde fråga Nova varför hon alltid kissade på mattan i hallen istället för i kattlådan. Enligt Madde tyckte Nova att det var äckligt att ha samma toalett som Cosmo. Hon krävde en egen låda. En annan sak som behövde klargöras var varför båda katterna älskar att dricka ur toastolen. Via Madde fick vi veta att de tycker vattnet är renare (!?) där. Jösses! Vi fick veta mycket mer, men nu har jag i alla fall berättat en del.

Efter Maddes besök förstod vi katterna mycket bättre. Vi köpte en kattlåda till och sedan dess har aldrig Nova kissat någon annanstans. Hon föredrar till och med sin låda framför att göra sina behov ute. Cosmo lugnade sig med att tugga på sladdar efter samtalet med Madde. På det hela taget fick vi närmare kontakt med våra kattvänner efter ”samtalet”.

Jag är övertygad om att det går att ”prata” med djur, om man är öppen för möjligheten och använder intuitionen mer än hjärnan.

bordskatt3_web

Läs mer...

Mediumbesöket som övertygande en skeptiker

Hösten 2004 blev jag på allvar intresserad av alternativa förklaringar till vår verklighet. Men samtidigt var jag mycket skeptisk till allt som jag inte kunde förklara med mina fem sinnen. För att undersöka denna nya värld gick jag en kurs i ”andlig medvetenhet”. Det var för övrigt på den kursen jag upptäckte min talang att lägga kort för andra. Men det var en annan upplevelse som verkligen övertygade mig om att det finns mycket i vår värld som vi inte kan förklara med vanlig simpel logik.

Kvinnan som höll i kursen höll på att utbilda sig till certifierat medium. Hon frågade om hon fick ha en provsittning med mig. Fylld av nyfikenhet och spänning tackade jag ja. Jag tog med mig papper och penna till mötet, som en sann vetenskaplig student. När kvinnan tagit några djupa andetag blundade hon en stund. Sedan började hon beskriva en man. Jag skrev ner allt hon sa. Efter en stund frågade hon om jag visste vem det var. ”Nej”, sa jag. ”Jag behöver mer info.” Hon fortsatte sin beskrivning. När jag nästan fyllt en A4-sida med konkret information om mannen började jag ana vem det kunde vara. Jag bad om något särskilt kännetecken som skulle hjälpa mig att identifiera mannen. ”Kanin” sa mediumet. Hon såg generad ut. Som om hon misstänkte att hon sagt något väldigt galet. Men hon sa precis rätt sak. När ordet kanin kom upp visste jag att det var min mammas kusins man. Jag kände inte honom så väl, men mindes tydligt att jag och mina syskon fått kaniner av honom en sommar när vi var små. Tyvärr blev de söndagsstek hos mannen i fråga samma vinter när de var på vinterförvaring hos honom. Jag var otröstlig.

När sittningen var över tittade jag på min välfyllda lapp. Som ett litet test ringde jag till min mamma som kände mannen väl. Jag sa inte vad det handlade om, det enda jag gjorde var att be henne säga till när hon visste vem jag beskrev. Sedan läste jag högt från lappen. Vid den tredje meningen var hon säker. Men jag bad henne lyssna färdigt ändå. Mamma kunde bekräfta 95 % av informationen på lappen. Allt stämde in på hennes kusins man. Hon blev helt stum när jag berättade vem som gett mig informationen.

Hur kan man förklara något sånt? Mediumet bodde långt ifrån min hemstad. Hon hade aldrig varit i närheten av mammas kusins man. Inte ens jag visste en femtedel av allt hon fick fram. Jag hade inte ens tänkt på den mannen på säkert 20 år. Hur kunde hon veta?

Han måste ha varit där. Jag är övertygad.

 

Läs mer...

Vad såg vi?

Det var sent 80-tal. Jag och min dåvarande sambo var på väg till en kompis ute på landsbygden. Klockan var efter midnatt. Det var en stjärnklar natt. När skogen skingrade sig och ersattes av öppna fält såg vi ett mystiskt ljus på himlen. Det rörde sig långsamt över himlen, i samma fart som vår bil. Ljuset var mycket större än en stjärna eller planet. Vi stannade för att titta närmare. Då stannade ljuset också, precis över oss. Hjärtat dunkade i bröstet, vi blev rädda. Snabbt startade vi bilen igen och började köra därifrån. Ljuset hängde över bilen en stund till sedan såg vi hur det for iväg som en raket över himlen och försvann.

Vi var båda ganska omskakade när vi stapplade in till kompisen en stund senare. Men än idag har jag ingen aning om vad vi egentligen såg.

solnergångkil_web

Läs mer...

Healing

För några år sedan skulle jag gå en energibalanseringskurs för Pauline Turner i England. Resan dit tog nästan ett dygn. Väl på
plats hade jag en bedrövlig huvudvärk. Efter första dagens kurs trodde jag huvudet skulle sprängas. Värken höll i sig även nästa dag. Till slut fick jag nog och bad Pauline om hjälp. Hon gav en kurskamrat i uppgift att ge mig en aurabalansering. Kompisen höll sina händer över mina chakrapunkter uppifrån och ner. När hon kom till mitt tredje öga, d v s vid pannan kände jag hur huvudvärken blev ännu mer intensiv. Samtidigt minskade den i storlek, som om den blev mer och mer centrerad. Till slut var den inte större än ett knappnålshuvud. Plötsligt kändes det som om det sprakade till i huvudet, som ett tomtebloss, och värken försvann.

Jag har haft problem med spänningshuvudvärk hela mitt liv, men efter kursen i England var jag helt fri från den i 6 månader. Otroligt.

IMG_3090

Läs mer...